Blev så inspirerad av min kära väninna Åsa Löfvendahl och hennes summering av året att jag själv började processa mitt gångna år. Vad har varit bra? Vad har varit mindre bra? Vilka människor har betytt mer än andra? Dessa frågor har malt i mitt huvud i några veckor nu. Så här kommer mitt årsbokslut, som jag i vissa fall hoppas gör att jag kan lämna vissa saker bakom och andra njuter jag av att ta med mig in i det nya året – som jag har bestämt ska bli ett kanonår, punkt slut!
Jag börjar med att kommentera uppställningen : Hade jag gjort denna sammanställning förra året, ja troligen de flesta år bakåt i tiden – så hade jag rangordnat precis tvärtom. För så har det nog varit för det mesta. Men 2011 är verkligen året då jag har lagt ett mycket större fokus på det privata livet, d v s det bortom jobb och fritidspolitik. Det syns ju inte minst i min frånvaro här på bloggen. Med det sagt menar jag inte att jag inte har lagt åtskilliga timmar på både jobb och alla min kommunpolitiska uppdrag eller att jag inte skulle tagit de på största allvar, tvärtom.
Privat
Bra
- Det här har verkligen varit det STORA väninneåret. Jag har fått mycket nya väninnor och mer än någonsin har jag också umgåtts med bara tjejer. Och det har verkligen gett mig så mycket. Inte minst om man betänker att jag för ett antal år sedan hade mycket svårt för att umgås med tjejer.
Några som har kommit mig mycket nära och som jag håller av mycket är Eva och Annika – TACK! Med det sagt har jag inte glömt alla andra härliga tjejer som har förgyllt mitt år.
Eva och jag har verkligen blivit vad man som ung kallade bästisar och vi umgås och ringer varandra i tid och otid och trots att vi bara har känt varandra i drygt två år så känns det som en evighet. (Oj så floskligt det lät!). Vi tränar ihop, delar sorg och glädje och vi pratar mycket om jobbiga saker, där vi tidigare har känt att ingen förstår oss.
Annika och jag har varit kollegor sen början av 2007 och visst har vi umgåtts en del, men då främst som just kollegor. I augusti åkte vi till NY tillsammans och det blev startskottet för en mycket djupare vänskapsrelation. Vi var båda lite spända inför de 8 dagarna som vi skulle tillbringa tillsammans, för vi kände ju varandra rätt lite. Men trots att vi blev fast fem extra dagar på grund av stormen Irene och umgicks dygnet runt i sammanlagt 15 dygn så funkade vi så himla bra. Kul och så berikande att få komma närmare varandra. Åtminstone tycker jag det
- Efter att ha levt med ständig värk i min nacke, mina axlar och ibland i ena armen i flera år fick jag äntligen ett slut på lidandet. Den 15 april opererade jag nacken. Jag var fruktansvärd rädd innan, det var ju första gången jag gjorde en större operation och första gången någon skulle skära i mig. Och just tanken på att de skulle gå in via framsidan av halsen och laga min trasiga nacke/kotrad gjorde att jag stundom knappt kunde andas.
Men OJ vad jag är tacksam för denna operation som doktor Andreas på Spine Center utförde så professionellt. Idag syns det knappast att jag har ett ganska långt ärr på halsen och jag har inte haft något ont sedan dess. Eller Jo, nu ljuger jag ju, det gjorde satans ont i typ fyra veckor efter operationen men det var ju för att de hade hamrat in en titankil och två titanspikar i nacken. Att de hamrar in visste jag tack och lov inte innan – det har jag fått berättat av min sjukgymnast efteråt.
- Tack vare att jag opererade nacken har jag fått ett nytt liv. För ett antal år sedan tränade jag mycket och var allmänt aktivt, men ju mer smärtorna tog överhand tränade jag allt mindre och de två sista åren tränade jag nästan aldrig. Men nu tränar jag massor igen och MÅR SÅ BRA! Har t o m kostat på mig att ha en personlig tränare under en period och hon drillar mig extremt mycket. Ja så mycket att jag för första gången funderar på att anmäla mig till en massa lopp och om någon månad eller två tänker jag testa NMT.
- En annan sak som detta år har känts riktigt bra är att jag och en man som jag tidigare träffade har hittat en otroligt fin och vänskaplig väg. Vi mejlar varandra rätt mycket om i princip allt och utifrån att vi dels inte avslutade vår relation så bra då för drygt två år sedan så känns det fint. Och jag är så himla glad för hans skull att han verkar vara på väg att hitta en bättre balans i sitt liv.
Både bra och mindre bra
- Åsa! Jo jag är superglad för din skull och att du har hittat världens finaste man och jag tycker att du är superdupermodig som sålde allt för att börja ett nytt liv med ditt livs stora kärlek på andra sidan jordklotet. Men jag saknar dig och din underbara personlighet massor!!! Jag har ju lovat att hälsa på dig där i paradiset, men tror inte att det blir lika snart som jag trodde när du flyttade.
Mindre bra
- Tror faktiskt inte att jag någonsin har känt mig så grundlurad och sviken när det gäller kärlek som jag har gjort detta år. Veckan innan påsk dejtade jag en man som jag sen fortsatte träffa i fem månader. Några veckor av dessa fem månader träffades vi inte. I början var det uppenbart lite vacklande. Men under sommaren träffades vi rätt mycket och jag lärde känna många av hans vänner och han mina. Dagen innan jag skulle åka till N, d v s i slutat av augusti, var vi ute tillsammans och när vi kom hem till honom på natten så upptäckte jag en annan tjejs necessär i hans badrum. Han hoppades nog på att jag inte hade upptäckt det och bytte under natten innehåll i necessären, d v s till sina egna saker. När jag sen ifrågasätter detta, så får jag motfrågan: Har jag någonsin sagt att jag är din pojkvän. URSÄKTA; men jag visste inte att man som vuxen rent konkret uttalar sånt??? Och träffar man någon i fem månader och låter oss båda bli en del i varandras vänskapskretsar bara för skojs skull? Jag förstå verkligen inte! Och för mig känns det som att jag har slösat både känslor, tid och tillit på den värsta skithög man tänkas kan. För han gav verkligen sken av att vara en superreko kille och snackade t o m skit om sin vän som svek och bedrog. Tack och lov var han inte så svår att komma över, men sveket gör fortfarande ont.
- Jag har två bokprojekt som jag själv tycker är riktigt bra. Det ena är t o m uppmuntrat från en förläggare och jag har massor av material och i princip har jag brainstormat klart. Men jag tar mig ju alldeles för lite tid till att komma framåt.
Tänkte skiva en massa under julen, men dagen innan jul upptäckte jag en knöl i bröstet som satte igång en rejäl panik- och dödsångest. F.. ”jag vill ju leva” och ”inte nu när jag mår så himla bra” var konstanta tankar. Och innan jag fick klarhet, och det fick jag för ca en vecka sen, i vad denna knöl var så har jag inte varit särskilt fokuserad. Nu vet jag, jag är frisk och behöver inte bekymra mig alls.
Fritidspolitiken
Bra
- Jag fick förtroendet att få vara en del av Moderatkvinnorna i Sthlms län. Ja t o m så stort förtroende att jag valdes till ordförande. TACK!
- Samarbetet inom vår förening har varit riktigt bra, samma gäller vårt samarbete med Folkpartiet. Och vi har grundat mycket för att stå starka och än bättre rustade inför valen 2014.
- I den nämnd där jag är gruppledare för oppositionen har vi mer än någonsin visat på handlingskraft. Vi är alltid extremt pålästa och ifrågasättande av sånt som vi inte tycker fungerar – och det är mycket!
Mindre bra
- SUCK säger jag bara för hur dåligt den (S)tyrande majorieteten sköter vår kommun och SUCK säger jag för hur frustrerande det är att inte kunna påverka något. För hur mycket bra saker i oppositionen än föreslår så blir det bara avslag, avslag och åter avslag. Eller så snor de våra goda förslag och låtsas som om det vore deras egna förslag.
Jobb
Bra
- Jag har blivit extremt bra på att inte ta med mig en massa jobb hem, jobba en massa övertid utan att faktiskt inte behöva och på att faktiskt stänga av jobbet. Och med det jobb jag har där vi jobbar i 4-årscykler tror jag att det är jätteviktigt att det får vara så ibland. Det är liksom inte hållbart att ånga på i extremt högt tempo hela tiden.
- Jag har också blivit bättre på att delegera och be om hjälp, dels för att jag av nöd har varit tvungen i samband med min operation och konvalescensen efteråt. Men också för det är min avsikt låta mina medarbetare känna att sig delaktiga och att de får mer variation i sin vardag.
- Under våren fick jag ett jobberbjudande som jag var så sugen på att ta. Men det skulle ha inneburit att jag skulle behövt lämna allt här hemma och flytta. Jag funderar fortfarande på om jag gjorde rätt som inte tog jobbet. Men det positiva med den processen var att jag på allvar var tvungen att göra plus och minuslistor med min vardag och jag konstaterade att jag hade för mycket bra saker som jag inte var beredd att lämna.
Mindre bra
- Det som inte har känts bra är att jag p g a operationen ju var sjukskriven under en tid, dock inte så länge. Men under den tiden samt att jag därefter har haft rätt mycket annat så har ledamoten Jörgen Andersson som jag skulle ge hjälp och stöd fått lida. Han säger själv att det är lugnt, men mitt dåliga samvete har pockat på till och från.

