KBT lååångt mycket bättre än psykoterapi & psykoanalys

På Brännpunkt idag får Lars Leijonborg försvara varför regeringen beslutat om att dra in vissa utbildningars examensrätt. Jag har inte läst den bakomliggande utredningen, men utifrån egen erfarenhet tycker jag det låter mycket klokt att se över vilka som har examensrätt. De som har kritiserat Leijonborg har också blandat ihop utredningen med den psykiatrisatsning som regeringen genomför där men bl a satsat på en kortare påbyggnadsutbildning inom så kallad Kognitiv beteendeterapi. Jag tycker också att det är bra att man har gjort denna utredning samt att man genomför denna satsning ur ett individ- och samhällsekonomisk perspektiv. Det kanske låter syniskt, men ur ett individuellt perspektiv tycker jag inte alls att det är det, för varför ska man försvara terapiformer som kan ta år och därmed också mycket lidande när det finns metoder och terapiformer som bevisligen tar kortare tid och som ger bättre resultat för individen?

 

Jag har själv gått en terapeututbildning på Jellinekinstitutet som inte hade examensrätt. Är förvisso inte helt klar, då examensjobbet skulle gjorts hösten 2006, då det blev politik på heltid istället. Men det är min upplevelse att det är en utbildning som var mycket bra som baserar sig på KBT och den mesta av litteraturen var densamma som på Stockholms universitet och som jag då hela tiden förundrades över varför den inte var examensberättigad. Och vad som hela tiden slog mig under utbildningen var att fyra av de lärare som undervisade oss hade egentligen inte hade formell behörighet för att vara terapeuter, men då liksom än idag är det deras ord och råd som fortfarande följer och hjälper mig i min vardag. Och samtliga har jag rekommenderat till ett flertal som har varit i behov av stöd och samtal.

 

Därtill har jag själv gått åtskilliga år i olika terapier. Jag har provat psykoanalys och jag har gått nästan fem år i psykoterapi, men det som framförallt har hjälpt mig är de självhjälpsgrupper och tiden under utbildningen som båda bygger på KBT.

 

Det har säkert varit jättebra att rota i min barndom och det har varit skönt att stundom få lägga skuld på någon annan. Men jag vet inte om jag tycker att det har hjälpt mig att gå vidare. För hur det än är mår ju ingen bättre av att leva i bitterhet och i det förgångna, även om det finns händelser som måste ventileras. Genom KBT har jag däremot fått enormt mycket bra verktyg för att hantera min vardag. Det har hjälpt mig att förlåta, att gå vidare och att förstå att allt handlar om val som jag själv styr. Och precis som det framgår på min blogg är jag stundom arg, då har det varit fullt aktiva val, d v s jag har tillåtit mig själv att vara arg ett tag. Men sen har jag gjort ytterligare ett aktivt val och bestämt mig för att nu räcker det. Den känsla som dock är svårast att göra val kring är sorg – men jag tycker att även där finns det val att göra. Såsom att bara se det som något jobbigt eller att se det som något som är nödvändigt att gå igenom och sen dra lärdom av. Jag har också lärt mig att det mesta handlar om tid. I det akuta skedet av en känsla känns det kanske ohanterbart men hur illa det än är vet jag att det snart är över och att det då har berikat mig och gjort mig ännu starkare.  

 

Nej fram för mer KBT åt folket. Det är billigare och det öppnar därmed upp för att fler får möjlighet till att hantera olika livskriser.