Oppositionen i Landstinget i Stockholm vill hela tiden göra gällande att vården har blivit sämre. När det i själva verket är precis tvärtom enligt undersökning efter undersökning. Sen håller jag med om att den inte är optimal, det finns mycket kvar att önska. Men Rom byggdes inte på en dag. Det tar tid att få reformer att sitta och folk att förstå dess fördelar.
Nu är i o f s inte jag något statistiskt bevis, men jag är dock ett vittne av en rad händelser som bevisar förbättringar.
Det har blivit mycket enklare att komma i kontakt med vårdcentralen – och betänk då att jag tillhör ett s k utsatt område, d v s Rissne.
De har verkligen ansträngt sig för att få till tider när jag ringt.
Jag har under ett antal år haft ryggbesvär och har i över fem år sprungit hos olika läkare för att få hjälp. Jag har förvisso fått viss hjälp med mediciner – men inget annat. I början av året var jag ånyo hos en läkare på vårdcentralen som irriterade sig över hur mina journaler såg ut och att ingen reagerat och skickat mig vidare. Vips fick jag remisser till lite olika undersökningar. Och nu har jag fått besked om att jag har tre diskbråck – inget glädjande besked men dock skönt att bli tagen på allvar och att veta att jag inte varit en gnällkärring utan anledning. Och därmed har jag också fått remiss till specialister som ska hjälpa mig vidare.
M a o vården fungerar och den fungerar så mycket bättre med Alliansen vid spakarna!
Nu tycker jag iofs att vården fungerar bättre under alliansen, men jag skulle nog vara försiktig att dra slutsatser utifrån ett enda fall, och särskilt om det enda fallet är självupplevt.
Min erfarenhet är att det — både under alliansstyre och sossestyre — är väldigt avhängigt vilken läkare man har, liksom huruvida man är beredd att stå på sig.
Eftersom jag flyttade mitt i en pågående utredning, från vänsterstyrda Östergötlands landsting till borgerligt styrda stockholms läns landsting, år 2001 så fick jag prova på båda varianterna under samma år och så länge som man hade en bra läkare så fick man de remisser man behövde. Till och med flytten mellan universitetssjukhuset i Linköping till Karolinska fungerade bra.
Men, som sagt, då var jag mitt i en pågående utredning och hade redan kommit in i systemet. Hade jag stått i kö så hade jag kanske märkt en tydlig skillnad.
Till en del stämmer det nog men tyvärr saboterar föräkringskassereformen så totalt sett blir det inte någon vård alls för en del. De lagstadgade dagarna som skulle gått till behandling försvinner, effekten blir att sjukdomstillstånd radikalt kan försämras och hela tillvaron slås i bitar.
DET ÄR SKAMLIGT ATT SÄTTA MÄNNISKORS LIV PÅ SPEL PÅ DET VIS SOM SKER OCH SEDAN GÖMMA SIG BAKOM RETORISKT SKITSNACK SOM ATT MAN INTE KAN UTTALA SIG I ENSKILDA FALL ELLER TILL OCH MED FÖRNEKA DETTA FAKTUM NÄR SÅ MÅNGA HAR DRABBATS!