När vi försöker skrämma upp väljarna målar vi ofta upp bilden med Lars Ohly som finansminister om vänsterexperimentet mot förmodan skulle komma till makten. Och visst är det en hemsk tanke, men det är dock inte särskilt realistiskt att S skulle lämna ifrån sig denna post. För vad ska då Östros göra? Och om Sahlin och Östros har något vett inser de att det skulle vara livsfarligt att sätta Ohly på denna post, för då skulle utgiftstaket slopas och våra skattepengar skulle få fritt flöde.
Ett annat scenario som målas upp är Ohly som utrikesminister. Och det är nog en mer realistisk framtidsbild, med tanke på att det inte finns någon självklar kandidat på denna post. Men ve och fasa för att vi ska behöva se denna man på denna post. Mannen som är uttalad kommunist, som tycker Kuba är en demokrati och som tycker vi ska dra hem trupper i länder som så väl behöver vår närvaro.
Men det scenario som skrämmer mig mest är nog Ohly som socialminister, vilket jag befarar är fullt möjligt. Men jag tror dock att Ylva Johansson kommer kämpa hårt för att få denna post. Och av två onda ting ser jag givetvis hellre henne.
Inte minst skräms jag mycket av vänsterns syn på missbruk och narkotikapolitik, där de bl a vid ett flertal tillfällen visat att de tycker det ska va OK att knarka men olagligt att sälja och köpa – vilket jag fortfarande inte förstår hur det ska gå till praktiken. Och jag har ännu inte sett något svar som klargör hur denna tankevurpa ska realiseras.
Och om inte detta sker så finns ett antal möjliga poster kvar till Ohly, om man nu inte hittar på någon ny konstruktion av de olika departementen. Men oavsett kommer nog inte Ohly nöja sig med mindre än att få bli departementschef för någon av våra tolv departement. Nedan har jag listat lite olika möjligheter och hur jag än vänder och vrider på de övriga ministerposterna har jag svårt att se hur Mona ska motivera sina val av ministerpost till Ohly – för såväl väljarna som sina egna.
Arbetsmarkandsminister: Alla ska tjäna lika och därmed kommer det inte löna sig att utbilda sig. Framtidsscenario – Sverige blir ett extremt lågutbildat folk och konkurrenskraften gentemot andra länder blir urholkad.
För att vara ett parti som med kraftfull retorik säger sig värna anställda, är det anmärkningsvärt att man säger nej till nystartsjobben till förmån för särskilt anställningsstöd. Nystartsjobben är nämligen till skillnad från många andra insatser en rättighet som uppnås efter en viss tid i arbetslöshet och därför inte behöver en bedömning, är ett jobb på den ordinarie arbetsmarknaden och är skyddade av LAS.
Att som (V) föreslår att lagstifta om heltid skulle på allvar försämra arbetsmarknadens funktionssätt. Den överhängande risken är att jobben blir färre, inte fler. För att skapa fler heltider är det snarare rimligt att ställa sig frågan – hur gör vi det möjligt för arbetsgivare att anställa i den utsträckningen? Då handlar det om att göra det billigt och enkelt att anställa, dvs. en av de bärande delarna i Alliansens jobbpolitik.
Justitieminister: Vi kommer då få ett laglöst land om de dessutom får igenom sina lagförslag med vänsterns nedskärningsiver. De avser att skära ned med 257 miljoner år 2010, 507 miljoner år 2011 och 507 miljoner år 2012 på rättsväsendet. D.v.s. skär ned med totalt cirka 1,3 miljarder på tre år. De vill dessutom införa halvtidsfrigivning, i stället för frigivning från fängelse efter två tredjedelar av strafftiden som är huvudregeln idag.
Försvarsminister: Vänstern föreslår bl a besparingar både på internationella insatser, anskaffning av materiel och på forskning. V vill också att Sverige lämnar EU:s militära samarbeten. Därtill har både V och Mp gjort tvära kast i sina respektive försvarsbudgetar under mandatperioden och man kan därför starkt ifrågasätta partiernas trovärdighet i försvarsfrågan. Således kommer vi med Ohly vid rodret få ett försvara som byter strategi från en dag still en annan.
