De sista veckorna innan jag gick på semester var jag ganska slutkörd. Kanske inte bara för att jag jobbade som en tok, då jag tror att alla dödsfall påverkat mig mer än jag förstått. För oj vad jag har drömt om döden och de som dött. Särskilt mycket har jag drömt om Kelly, min väninna som valde att ta sitt liv.
Kan nog inte påstå att jag helt har bearbetat allt men det känns som att hjärna fått tid att sortera och placera saker i sina rätta fack. För aj så snurrig jag kände mig den sista tiden innan semestern. Begreppet teflonminne var min vardag. Men nu är jag tillbaka med en pigg hjärna som inte glömmer allt. Tillbaks och redo att återigen jobba som en tok för att vi ska få se Fredrik som statsminister i fyra år till.
