Politiska uppdrag
Jag är politiskt aktiv i min hemkommun Sundbyberg.
Där är jag:
Ledamot i kommunstyrelsen
Ledamot i kommunfullmäktige
2:e vice ordförande i Kompetens och arbetsmarknadsnämnden
2:e vice ordförande i JUMP-utskottet
Vice ordförande i trygghetsrådet
Vice ordförande och valledare i Sundbybergsmoderaterna
Därtill är jag sedan 17 maj 2011 Ordförande för Moderatkvinnorna i Stockholms län
Jag jobbar också med politik på heltid i Sveriges riksdag, där är jag:
Regionchef för Östra Götaland (Blekinge, Gotland, Småland & Östergötland)
Vanliga frågor och mina svar
Hur kan du vara moderat?
Svaret är enkelt. För mig handlar det om synen på människan, hon måste få bestämma mer över sitt eget liv. Människan måste sättas före systemen, individen före kollektivet! Alla människor måste tillåtas växa efter förmåga. Moderaterna är det parti som bäst överensstämmer med min människosyn.
Jag ska därtill inte förneka att jag är färgad sedan barnsben. Stor del av min släkt är egna företagare och politik och företagarfrågor har diskuterats flitigt på släktträffarna. Jag har alltid röstat borgligt men inte alla val på just moderaterna, men har under några mer förvirrade år funderat på om jag valt rätt sida. Idag är jag glad och tacksam att inte förvirringen tog överhand och ledde mig in på villovägar.
Vilka frågor brinner du för?
Jag har en hel del erfarenheter som tyvärr inte är vanlig inom politiken. I mina yngre år kunde det gått riktigt illa. Ja så pass illa att jag idag är tacksam över att jag trots ett flerårigt narkotikamissbruk faktiskt lever och är vid god hälsa. De erfarenheter som dessa destruktiva år de facto har gett mig vill jag använda till att konstruktivt vara en del av framtidens missbruks- och kriminalvård men framförallt verka för en attitydförändring i samhället.
Ingen människa väljer ett destruktivt och dysfunktionellt liv utan en anledning, men tyvärr finns det allt för många – oavsett politisk färg – som fördömer och förfasar sig över hur andra lever. Utan att egentligen veta någonting om vilka förutsättningar och förmågor en del får med sig. Jag valde för ca tre år sedan att gå ut offentligt och berätta delar av mitt liv. Jag gjorde det av en enda anledning – jag var trött på att höra elaka kommentarer om andra som var fast i missbruk. Kan jag på något sätt påverka attityder hos den breda allmänheten – då har jag och många med mig vunnit mycket.
Utöver att jag i än större utsträckning än idag vill arbeta med frågor som har med missbruk och kriminalitet att göra så finns det många andra frågor som intresserar och engagerar mig bl a:
- Utanförskapet kopplat till arbetslöshet
- Miljöfrågor, allt från det lilla till stora stora världen.
- Valfrihet i alla dess former (nja viss reservation kanske…)
Sist men inte minst, frågan som genomsyrar allt och som blir allt mer central i mitt politiska engagemang: Jämställdhet och lika villkor & möjligheter för alla.
Människans frihet och rätt till att bestämma över sitt eget liv delar jag helt. Vill också nämna människans ansvar över sig själv och till sina medmänniskor. Helt enkelt att vi bryr oss själva och andra.
Vänligen Olle Appelgren
Skall vara
Helt enkelt att vi bryr om oss själva och andra.
Intressant ämne med det egna valet! Jag har också haft funderingar kring detta, vilket resulterade denna text:
Hur tänker vi när vi talar om ett ”eget val”, menar vi att de som hamnar utanför har valt att göra det?
Menar vi att de som inte lyckas i skolan, på arbetet eller i det sociala verkligen ”väljer” bort tillhörigheten? Jag hör ofta att människor hänvisar till att alla har ett val.
Är det verkligen så att vi tror att de som idag är hemlösa, alkoholmissbrukare eller småtjuvar en vacker morgon satte sig ner vid frukostbordet med en kopp kaffe, kanske bläddrade lite i hemmets veckotidning, sköna hem eller regeringsformen kanske och efter ett noga avvägt övervägande kommer fram till att de ska välja ett liv i utanförskap?
Hur kan vi inbilla oss att vi kan veta något om de ”egna val” som andra människor gör? Socialtjänstlagen har tydligt uttryckligen betonat vikten av självvalsprincipen. Allt skall utgå från individens eget val. Under nästan rituella former ska du varje gång du skriva under din ansökan med namn och personnummer. Detta är en av de normaliserade tillvägagångssätt som samhället använder för att lägga över skulden på enskilda misslyckade medborgare. Det är av största vikt att du ständigt blir påmind om att du hamnat utanför på grund av ditt egna val. Inte för att det brister i vårt gemensamma tänkande. Inte för att ett samhälle som bygger på konkurrens i sin förlängning inte har plats för alla.
Vi har inte arbete för alla, inte bostäder för alla. Vi har egentligen inte heller sjukvård eller utbildning för alla. Kvalitet handlar mycket om att jämföra det ena med det andra. Vissa saker är bättre än andra saker. Vissa människor är duktigare än andra. När de som är duktiga ska göra något för de som inte är så duktiga så talar man gärna om kvalitet.
Vissa härbärgen är bättre än andra. Priser delas ut som om grunden för kapplöpningen vore helt okej. Hammarbybacken är tydligen bäst. Vissa hungriga utstötta gillar maten, de används som vanligt när de duktiga hjälparna tävlar mot varandra. Hur i ”välfärdens” land kan vi tävla i kvalitet om verksamheter – våra skamfläckar härbärgena – som landets främsta socialmedicinska expertis och forskarna inom socialt arbete är överens om i praktiken både permanentar misären och i förtid dödar dem som bor där?
Stadsmissionen, Convictus, Frälsningsarmén, Ny gemenskap och många, många fler organisationer vädjar till allas vår goda vilja. Vår ”duktiga” goda vilja.
De tigger i utstötta och hemlösas namn. De anser sig vara en bro mellan den presterande självtillräckliga delen av befolkningen och de som inte vet sitt bästa.
De som har valt bort tillhörigheten.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
Rolf Nilsson, det där var riktigt bra skrivet. Om en som tänkt igenom saker från grunden och verkar stå på en mycket stark plattform.
Det fria valet, ja aldrig har det varit så fritt som nu, men det fria valet är en av de största illusionerna som finns, för det finns inte.
Och för de som har det sämst, så finns det absolut inga val, man ställs utanför vare sig man vill eller inte. Sociologiska tankar som folk i dagens valfrihets samhälle helt glömt.
Svenna Jensen, socionom