Skrivkramp i provvalstider – illa illa

Under dagar som dessa borde jag ju lägga upp både ett och två inlägg om dagen. Men icke. Har drabbats av tillfällig skrivkramp, men kan också utan omsvep också ursäkta mig med mycket hektiska dagar med fullbokat schema från tidig morgon till sen kväll de flesta dagar.

Dagen idag har t ex varit fylld med följande: Sedvanlig omvärlsdbevakning och pressklippssammanställning för Magdalenas (ledamoten jag jobbar för), tagit hand om praktikanter/MUF:are, fotograferat, varit hos frissan, läst otaliga sidor i budgetproppen, pratat med media inför att Magdalena ska göra ett lokalt pressutspel på fredag, semesterplanerat (jul) för regionen jag är chef för samt bokat tider för utvecklingssamtal med mina medarbetare. Därtill har jag varit på nämndsammanträde, fullmäktigegrupp samt gruppmöte.

Hmm, nu lyckade jag ju i vart fall printa ner detta (som förmodligen är helt ointressant för mina läsare) så då kanske krampen släpper – hoppas jag!

Kampanj i Sumpan

Igår prövade vi en ny kampanjmetod i Sumpan. Eftersom konceptet faktiskt var riktigt bra, tänker vi låta det vara hemligt ett tag, så att inte fler partier (åtminstone de på vänsterkanten) får för sig att göra samma sak. Vi som kampanjade är från vänster på bilden; jag själv, Malin Löfsjögård, Karin Enström & Maria Arctaedius samt vårt kommunalråd i opposition Carl Grufman och vår politiska sekreterare Ulrik Rydén – men de hann dessvärre ge sig iväg innan vi kom på att vi borde dokumentera oss.

Kommer Sundbyberg kommunala kaféer få på skam nu?

Ska med sant nöje se vad som nu kommer ske med all kommunal verksamhet som sossestyret i vår kommun har beslutat om. Varför? Jo inom kort kommer de nya konkurrensreglerna att gälla. Vilket innebär att kommuner kan vid vite förbjudas utöva ”säljverksamhet” som snedvrider eller hämmar utvecklingen av konkurrens på marknaden.

Bara sedan sossestyret snodde makten från de borgliga 2007 har de beslutat om kommunalt kafé i vårt vackra vattentorn, extra pengar till kommunal konsthall och kommunalt utomhusbad. Säkert tycker de också att vårt kaféet vid vårt tilltänkta nya bibliotek ska vara kommundrivet. Och skulle vi göra en extra genomlysning av vår kommun finns med största sannolikhet fler saker som kommer få skam med de nya reglerna.

Som sagt, ser fram emot dess utveckling. Men ser mindre fram emot att det redan har investerats en massa pengar som nu kanske går till spillo p g a dumdristiga beslut som dessutom gjort att de har dragit in på vård, skola och omsorg – sånt som kommuner SKA prioritera.

300 levande ljus för lika många döda själar

Mer än 300 personer har fallit offer för narkotika. Och det bara i Stockholm det senaste året. För dessa döda själar ordnades det idag en ljusmanifestation på Sergels torg. Jag var där och skänkte en tanke till alla de som jag har känt och som inte längre finns med oss.

Jag tänker samtidigt på alla familjer som splittrats och som påverkats enormt mycket av att en eller flera i deras närhet fastnat i missbruk.

Provvalstider

Nu är provvalet för oss som kandiderar till riksdagen igång. Så spännande. Provvalet började igår (läs 27/10) och pågår ungefär en månad. Därefter får vi veta hur vi ligger till. Men det slutar inte därvid, vi får hålla ut till februari nästa år på nomineringsstämman med att slutligt få veta vår placering. Det är lite lätt frustrerande, men men den som väntar på något gott väntar ju alltid för länge – så varför beklaga sig .

Nedanstående text har jag lagt ut som presentation på vår provvalssida. Även om den säkert skulle kunna bli både en och hundra gånger bättre – tror och hoppas jag att den sticker ut lite jämfört med många av de andras.

”Vi pratar ofta om utanförskapet i siffror och som ett begrepp för de som står utanför samhället. När jag pratar om utanförskapet gör jag det med mycket känslor och starka minnen. Det är minnen från ett liv utan framtidshopp med missbruk, arbetslöshet och mycket destruktiva handlingar.

Idag är jag glad och tacksam över att jag till skillnad mot många av mina vänner från den tiden faktiskt lever och är vid god hälsa. Jag är inte stolt över vissa delar av mitt liv, men jag är stolt över att jag har lyckats vända mitt liv till ett liv med mycket engagemang och livsglädje. Mitt engagemang syns i den lokala politiken; som ledamot av kf, gruppledare i socialnämnden samt som v ordförande och valledare i föreningsstyrelsen.

Jag är övertygad om att jag har erfarenheter som partiet kan dra nytta av. Nya väljargrupper borde få upp ögonen för oss som ett brett parti, där alla får chansen och livsöden kan ändras. Det syns i min omgivning, där många som aldrig tidigare tänkt rösta på oss nu tänker om. Jag ser en uppgift i att fånga in många som genom åren röstat vänster men tänkt borgerligt att göra ett nytt och bättre val!

Utöver det som jag har med mig genom min bakgrund har jag också andra nyttiga erfarenheter. Jag har jobbat med brottsförebyggande arbete, genom att jag har varit med och byggt upp Södermalms brottsförebyggande råd samt genom engagemang i föreningen KRIS. Under två år jobbade jag dessutom med dessa frågor i Östeuropa. Jag har också varit familjehemsförälder till ungdomar i behov av stöd.

Självklart finns det andra frågor jag brinner för och genom mitt arbete för moderaterna i riksdagen så upptäcker jag nya områden hela tiden. Några av dessa är frågor som handlar om klimat & miljö, företag-främst småföretagande som jag har egna erfarenheter av. Att frågor om trygghet och brottsbekämpning ligger mig varmt om hjärtat är naturligt med min bakgrund.

Sist men inte minst, frågan som genomsyrar allt: Lika villkor och lika möjlighet för alla!

Nuvarande uppdrag
Vice Ordförande Moderaterna Sundbyberg
Valledare och Kampanjansvarig
Gruppledare Individ- och omsorgsnämnden Sundbybergs stad
Ledamot Kommunfullmäktige”

Slutligen: Tack Fredrik för din hjälp med texter, korrektur och stöttande och värmande ord.

Lägesrapport om min kandidatur

Igår skickade jag mejl till många som likt mig har ett förflutet i missbruk och missär. Jag berättade om min kandidatur och om att jag gärna vill ha input i frågor som de upplever som bortglömda och som jag bör driva. Jag har fått en massa lyckönskningar och idéer på frågor som jag nu tänker djupdyka i. TACK! Förvisso är inte mycket nytt, men jag har fått nytt syre och nya argument till frågor som är angelägna för mig och mina medsystrar och medbröder.

Jag känner mer och mer att mitt val av ”underdogperspektiv” är rätt. Framför allt för att jag förhoppningsvis kan driva dessa frågor med trovärdighet genom mina egna erfarenheter men också för att slippa hamna i djungeln där jag ska slåss mot 54 andra mycket kompetenta personer.

Sist men inte minst! Tack Peter, Kent, Nettan, Jana, Annetthe, Peter, Mats m fl.

Lider med Bodström

Oavsett vad Thomas Bodström har gjort för fel eller inte så kan jag inte låta bli att känna medlidande med honom. Med tanke på hur han såg ut i tv-sändningarna ikväll är han sjukt ansatt och pressad just nu. Likt hyenor jagar media, bloggare och andra honom just nu. Drevet är i full aktion. Och jag vet hur jobbigt det är. Man är under en period inget annat än just drevet – inget annat ryms i ens tillvaro och tankar. Själv kunde jag inte sova på tre dygn och för att till slut få sömn tog jag för första gången i mitt liv sömntabletter.

Några inlägg tidigare har jag skrivit om en bok som verkligen är högaktuell i Bodströms fall och som jag rekommenderar. Går man t ex igenom tidsaxeln och författarnas rekommendationer i boken ser man att en hel del skulle kunna gjorts annorlunda. Läs mer om boken Mediedrev här.

Federley har en poäng

Fredrick Federley (C) har motionerat om att han vill tillåta sexköp. Jag håller till fullo med honom att sexköpslagen i sin nuvarande utformning är helt förkastlig och det har jag tyckt enda sedan den tillkom.

I samband med att lagen infördes var jag lekmannaövervakare (läs vad det är här) åt två tjejer som båda försörjde sig som prostituerade för att finansiera sitt missbruk. Båda vittnade återkommande om att deras villkor och frihet begränsades kraftigt av lagstiftningen. Tidigare kunde de på kort tid gå upp och tjäna sina pengar på Malmskillnadsgatan och pengarna de fick in gick direkt i egen ficka. Efter lagens tillkomst försvann torskarna och de fick svårt att komma i kontakt med dem. Vad som istället hände var att bl a taxichaufförer och cafèägare fick lönsamma extraknäck genom att de skötte kontakterna mellan torsk och hora. Dessutom kunde de ibland tillåta en avsugning eller en snabbis i baksätet – också mot betalning. M a o blev det väldigt lite kvar till tjejerna och de blev tvungna att ta minst tre, men oftast mer, kunder för samma peng som de tidigare fått för en. Dessutom upplevde de att deras trygghet försämrats radikalt.

Det är inte heller ovanligt att tjejerna har en pojkvän som också profiterar på deras prostitution – då kan ni själva räkna ut att de stackars tjejerna får slava rejält. Som missbrukare och prostituerade är det ju inte heller så att du kan marknadsföra dig själv för t ex extra god kvalitet eller för det där lilla extra – nej du får helt enkelt ta vad som bjuds.

Av den anledningen tycker jag att denna lagstiftning snarast borde rivas upp.  Men också för dess utformning – där det är olagligt att köpa men inte att sälja. Det ungefär som att tillåta att man får sälja knark men man får inte köpa. En matematik som inte går ihop. Lagen är sjukt kontraproduktiv och synisk som den är. Och vi måste bestämma oss för om vi tycker det är OK över huvudtaget med sexköp. Antingen förbjuder vi både köp och sälj eller så slopar vi. Och det minsta vi kan göra att snarast se över lagen och dess konsekvenser.

En aspekt som jag ofta tänkt på när jag funderat på om vi inte borde förbjuda i båda leden är den vårdande om tjejerna. Vi vet ju alla att det är långt fler män på våra fängelser och det är ju dels för att det finns fler män som missbrukar och begår brott – men jag är ganska säker på att det också är så att prostitutionen är en bidragande orsak till att tjejerna inte behöver vara ”kriminella” och att de därmed inte låses in i samma omfattning. Vilket gör att tjejerna inte får några avbrott i sitt missbruk såsom männen får. Många män åker ut och in och under sina fängelsevistelser vilar de upp sig och i relation till livet i missbruk lever de under perioder ganska hälsosamt och de får tid till reflektion och ibland är det ju t o m så att de då lägger av med sitt destruktiva liv. Men tjejerna som finansierar sitt missbruk genom prostitution får inte denna ”möjlighet”. Därför är jag nog mer benägen att tycka att det borde kriminaliseras i båda leden – men som Federley påpekar borde vi först prata med de det berör, d v s tjejerna (som det ju oftast handlar om – även om den manliga prostitutionen växer).

Läs mer om Federleys motion och debatten kring den här: Politikerbloggen, Metro, DN

Programmet Inlåst: Är vi bara rädda för oprövade metoder?

Just nu förs det en ganska kritisk debatt om programmet Inlåst. Jag hade själv inte möjlighet att se premiärprogrammet, men tog mig tid att se det på nätet idag. Och jag måste medge att jag är kluven till vad jag tycker om programidén/konceptet. Spontant och färgad av kritikerna tänkte jag att det är galenskap och kontraproduktivt. Men så tittar jag i backspegeln och känner att jag resonerar mer nyanserat.

1997 läste jag för första gången om föreningen KRIS. Det var en artikel om två av grundarna och det publicerades i tidningen Runt i KRIM, en tidning som man får om man är anställd eller har uppdrag av Kriminalvården. Jag själv var lekmannaövervakare åt två tjejer. Jag minns väl att jag fördömde och tänkte att ”Ja ja det där vet vi ju hur det kommer gå – två nydrogfria som tror sig kunna förändra världen och om några månader kommer vi få veta att de åter är ute och knarkar”. Notera att det kom från mig som själv hade en bakgrund inom missbruksvärlden. Notera också att jag var långt ifrån ensam om att tänka så.

Jag hade då varit drogfri i fem år och hade sedan jag valde en annan och bättre väg inte haft någon kontakt med mina gamla vänner, med undantag av mitt första år i behandling. Jag tyckte det var bäst så, och även om det ganska ofta var mycket ensamt så var jag övertygad om att det var den bästa och rätta vägen. Jag hade ju gjort en omstart av mitt liv och ville helst glömma och gå vidare.

Två år senare jobbar jag för Drugsmart, ett antidrogprojekt på Internet riktat till ungdomar som då drevs av Socialdepartementet och vi är i Göteborg på Sverige mot narkotikamässan. I montern bredvid oss hade KRIS en monter. Döm om min förvåning när jag upptäcker att de fortfarande finns och att de har växt enormt på bara två år. Och än mer häpen blir jag över att hitta några gamla vänner i montern. Det blir ett kärt återseende och det känns som att jag hittade hem.

Några månader senare ska jag göra ett projektarbete för mina studier och väljer att göra det på och för KRIS. Vilket var en nyttig period, mina tidigare fördomar får sig en rejäl känga och jag tvingas inse att jag fortfarande har mycket att arbeta med i min egen utveckling. Inte minst vad det gällde min egen tro på människors otroliga kapacitet att förändra och förbättra sitt liv och att ingenting är omöjligt.

Jag hade själv inte levt så många år med missbruk och kriminalitet, så att jag själv var ju inte så skadad av den destruktiva tiden. Jag hade dessutom haft jobb större delen av mitt vuxna jag. Men här jobbade killar och tjejer som efter 20-30 i missbruk och efter åtskilliga år på olika institutioner lyckats vända sina liv och de gjorde så mycket nytta för samhället. Jag var så imponerad och jag kände att jag vill hjälpa till. Så mycket hjälp från min sida blev det inte då men två år senare började jobba där och blev sen kvar i fem år i olika omfattning.

Eftersom min huvudsakliga roll inom KRIS har varit att driva olika projekt så har jag inte varit särskilt aktiv i det direkta handfasta arbetet. Men jag har betraktat och även om jag inte vill utse mig till någon analytiker så har jag dragit mina slutsatser.

En av mina slutsatser är vikten av grupptillhörighet och kamratskap. Ska du lyckas bryta med dina gamla vänner behöver du stöd och du behöver känna att du inte är ensam. Här fyller KRIS, X-CON, Länkarna, AA, NA m fl en ovärderlig roll. Man finns till för varandra dygnet runt och de som har gått före är ett skydd när det gamla livet suger eller när gamla vänner försöker locka dig tillbaks.  

Behovet av identitet är en annan slutsats. Har du tidigare identifierat dig som kriminell, kanske var du duktig tjuv, omtalad langare, fruktad slagskämpe eller kanske var du tillsammans med någon med ett sådant rykte? Väljer du då en ny bättre väg är du under en period i ett ingemansland. Ett kort tag är det bra att bara få vara, men sen behöver detta tomrum fyllas med något och genom att KRIS m fl erbjuder dig någon form av sysselsättning eller hjälp till sysselsättning kan du sakta men säkert bygga upp ett nytt Jag.

Detta är bara några av de slutsatser som jag gjort, men den viktigaste och den som gör att jag tvekar i om jag är kritisk till programmet Inlåst är den om att våga pröva nya metoder. När KRIS startade möttes de med mycket skepticism och misstro. Något liknande hade ju aldrig prövats och det var definitivt inte evidensbaserat. Ingen hade forskat på t ex huruvida Länkarna (som är det som jag tror funnits längst och som mest kan liknas med KRIS) var ett bra koncept. Därtill var det ju inga socialsekreterare eller behandlingsassistenter som skötte verksamheten – det var ju dömt att misslyckas. Eller? Ja facit har vi ju idag. Förvisso finns det inga konkreta siffror på hur väl KRIS har lyckats, men det gör det å andra sidan inte heller när det gäller vanlig traditionell behandling. Men jag och de flesta andra vet att KRIS har räddat livet på åtskilliga tusentals människor. Och då ställer jag mig frågan, är inte det nog? D v s att människor som tidigare lidit och som åsamkat lidande för sin omgivning får ett förbättrat liv. Behöver då allt vara så förbaskat vetenskapligt?

Vad jag därtill vill lägga till är att KRIS sedan länge har drivit ett KRIM-program som till viss del bygger på ”scared straight-metod” (en som kritiseras här) och även om det inte nått framgång för alla så har det funkat för en hel del och jag skulle nog vilja påstå att resultaten varken är sämre eller bättre än den som många behandlingshem/program erbjuder.

Även om jag inte tror att alla killarna i programmet kommer att få ett uppvaknande så är jag dock benägen att tro att för några kommer detta vara vändningen. Det är för tidigt att säga, men statiskt så kommer några gå tillbaks till ett destruktivt liv för att de har ännu inte nått sin botten. Tyvärr!

Det ska onekligen bli intressant att följa programmet och den fortsatta debatten. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att mina vänner Richard, Martin, Valle och Magnus som gör entré i programmet på torsdag lyckas få ungdomarna på rätt köl. Jag vet att de har förmågan och kunskapen. Frågan är bara om ungdomarna är redo för ett nytt bättre liv. De kommer ivart fall har fått en möjlighet till att skapa sig en ny identitet, de har fått kamratskap och en gruppetillhörighet och även de inte förvaltar detta på bästa sätt just nu vet de nu vart de kan hitta detta när de väl nått sin egen botten.

Länk till TV4 om programmet.

Skrivet om programmet: Aftonbladet, SvD, DN

Tillägg 8/10: Aftonbladet debatt om programmet

Jag gör debut i bokvärlden

För ca ett år sedan blev jag uppringd av två män som skrivit en bok om mediadrev. De skulle göra en ny uppdaterad version och undrade om de fick skriva om mitt fall. Eftersom jag anser att det är viktigt att sprida information om hur en del media beter sig och eftersom de ansåg att det finns mycket att lära av mitt fall så ställde jag upp. Sen har tiden gått och jag hade nästan glömt bort boken och vad vi pratade om.

Idag fick jag boken och tycker det blev riktigt bra och jag tror att många skulle ha stor nytta den, framförallt alla som är politiskt aktiva. Boken innehåller både ett antal konkreta fall, däribland mitt. Men också mycket handfasta tips om hur man bör hantera journalister och ett drev.

Boken heter Mediadrev 2.0 Handbok i överlevnad och är skriven av Fredrik Runsiö och Karl-Ola Nilsson. Och ges ut av Blue Publishing.

När jag nu är i skrytartagen, kan jag också avslöja att jag har blivit kontaktad av ett bokförlag om att eventuellt skriva en bok om mitt liv om jag skulle komma in i Riksdagen, boken skulle typ heta Från pundarliv till politikerliv.  Om huruvida det blir en bok vet jag ännu inte – men det är ju skitkul att ha blivit tillfrågad.