Idag har jag och min (parti)vän Olle Appelgren varit med Frälsningsarmén på deras uppsökande verksamhet på Solvalla camping, där det bor många hemlösa. Ja jo de har förvisso tak över huvudet, men att kalla dessa horribla husvagnar för hem är för mig en omöjlighet.
Innan vi åkte dit samlades vi i Frälsningsarméns lokal och kokade kaffe och gjorde i ordning smörgåsar. Sen bar det iväg med shoppingvagnar fyllda med förnödenheter. Väl där möttes vi av en kvinna som verkade vara lite av en ”spindeln i nätet” bland de hemlösa. Hon hade koll på de flesta och hon kunde ge oss mycket information.
Vi satt i hennes trånga, kalla och slitna husvagn. Andra hemlösa kom och gick hela tiden och tog tacksamt emot fika och varma kläder. Inför besöket efterlyste jag nämligen kläder, filtar och annat varmt bland mina vänner och partivänner. Och detta kom väl till pass en kall dag som denna. En dag som dessutom inte alls var så kall som många dagar den senaste månaden.
Genom möten med ett 20-tal som bor på området fick jag ta del av en verklighet som är svår att acceptera och ta in. De berättade att det bor minst 50 hemlösa (troligen många fler) på campingen. Några bor där av egen vilja, men långt ifrån alla. Det vanliga är att man hyr husvagn av campingägaren (som f ö nästan aldrig är där – enligt de jag pratade med). Just nu är det överbeläggning vilket gör att elen går på högvarv och säkringarna går ofta och man är då utan el och värme. Ungefär 100 personer delar på en liten tvättstuga, några få toaletter och duschar.
Jag frågade om det tidigare hade varit några politiker eller tjänstemän och besökt dem och såvitt de kunde minnas hade det inte varit det. Förvisso är det nog många som inte vill ha dit några som ”snokar” men samtidigt anser de att det borde vara lag på ha koll på verkligheten. Och jag kan bara instämma.
Ett hett samtalsämne var ”politikern som säger att det inte finns några hemlösa i Sundbyberg”. Hade de inte själva sett inslaget i TV4, så hade de hört talas om det och alla kände sig oerhört kränkta. Och alla var mycket arga och utan att jag själv behövde yppa något om konsthallar, rugbyarenor, inomhusboulebanor hade de själva tagit upp Konsthallen i Marouparken som något som något som visade vad politikerna i kommunen prioriterade.
Innan jag åkte dit hade jag fått höra av hemlösa som besöker Frälsningsarméns soppkök att det bor barn på campingen. Detta fick jag ingen klarhet i om så var fallet. Men de pratade om barn som de nyligen sett på området. Och de har lovat mig att återkomma i frågan när de vet mer.
Jag träffade också en tjej som jag har jobbat med på KRIS för många år sedan. Genom henne fick jag veta att socialtjänsten betalat 4100 kronor i månaden för boendet på campingen. Och som sagt, jag vägrar kalla det för hem eller boende. Hennes husvagn, precis som många andras, var fuktig och full med mögel, så mycket att hon luktade mögel. Kändes så fruktansvärt att bevittna. Skruttan, som jag vet är mycket fåfängd och mån om sitt yttre. Jag lider oerhört med henne och de andra som lever i dessa hälsofarliga förhållandena.
Under morgondagen kommer jag också lägga ut lite bilder från mitt besök.
Läs också mina tidigare inlägg om de hemlösa i Sundbyberg:
S, V & MP fryser ut våra hemlösa
Vi måste börja lyssna på de utsatta
Jag bloggar om det här…
[…] om besöket kan du läsa här och […]