Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Jag har jobbat som både städare, vårdbiträde, undersköterska och behandlingsassistent. Men när jag jobbade inom dessa branscher så fanns inte möjligheten att starta eget annat än inom behandlingsbranschen. Men hade möjligheten funnits så hade säkert entreprenören i mig startat företag inom någon av dessa branscher.

Jag till skillnad mot socialdemokraten Lena Sommestad är MYCKET glad för mina medsystrar som numera kan bli entreprenörer och utveckla såväl vården som andra branscher som skapats tack vare RUT och LOV. Jag tycker det är bra att RUT har lett till att en bransch som tidigare mestadels var svart numera är vit och de som jobbar inom denna bransch nu får avtalsenliga löner och andra förmåner som man får som anställd. Och jag tycker det är bra att LOV har lett till att man t ex äldreomsorgen kan välja vem man vill bli vårdad av och att många utförare kan specialisera sig på t ex ett specifikt språk. Kort och gott så ser jag mestadels fördelar. Men det gör uppenbart varken S eller V. Och Sommestads uttalande i Nyheterna ikväll visar tydligt att sossarna inte tycker att det är bra att kvinnor startat företag inom dessa branscher – för att det skulle vara cemmenterande. Hur kan det vara cemmenterande att kvinnor utvecklas och formar sitt eget liv och sin egen vardag? SUCK!  

Sen anser jag att det är skrämmande hur socialdemokraterna har en syn om att det finns fina och fula jobb. Jag har under alla mina år inom ovan nämnda branscher inte känt att jag har haft fula jobb – tvärtom finns det inte mycket finare jobb än att ta hand om våra barn och gamla! 

Läs gärna del 1 och del 2 samt mina kommentarer till de båda delarna innan du läser detta. 

Ni har nu lärt ”känna” Lisa, Carina och Lasse. I denna del får ni lära känna Lisas man Per.

Under tiden som Lisa drog igång sitt företag och fick det på fötter så var Per långtidssjukskriven och Försäkringskassan övervägde att förtidspensionera honom. Innan sjukskrivningen så hade han eget företag inom byggbranschen och jobbade i princip varje dag året runt. Det gjorde att han en dag kraschade eller som många säger ”gick in i väggen”. Han träffade regelbundet läkare som i princip bara sjukskrev honom och skrev ut recept på lyckopiller under en lång tid. Per blev inte bättre av att bara vara sjukskriven. Han som anser att en man ska försörja sin familj förlorade mer och mer sin manlighet och hans självkänsla och självförtroende var i botten. Vissa dagar gick han inte upp ur sängen för han hade ju ändå inget att fylla dagarna med. Det som fick honom att inte helt tappa fotfästet var kärleken till barnen och Lisa.

Men så en dag så ringde en trevlig dam från Försäkringskassan och frågade hur han mådde och sa att de och en handläggare på Arbetsförmedlingen skulle träffas inom kort för att se över hans möjligheter att återgå till jobb. Den dagen studsade Per fram – någon brydde sig och han fick ett avbrott i sin gråa vardag som saknade innehåll och mening.

Pers möjligheter att återgå till arbetsmarknaden utreddes och man konstaterade att han troligen successivt skulle kunna återgå till byggbranschen med att det behövdes en hel del stödjande åtgärder på vägen. Han fick tillgång till en coach och tillsammans började de jobba med återskapa rutiner i Pers vardag. Han började träna, gick långa promenader, träffade andra i liknande situation, satte upp mål med vardagen och livet och mycket började ljusna.

Efter några veckor fick han börja arbetsträna helt utifrån vad han själv ansåg att han orkade. Han jobbade då på ett mindre snickeri och trivdes direkt. Han fick kollegor och sakta men säkert kände han att hans manlighet, självkänsla och självförtroende återvände.

Efter några månader jobbade Per mer än halvtid och han kände att han gärna kunde jobba heltid, men hans coach avrådde honom då han såg tendensen till att Lasse lätt skulle kunna komma in på gamla banor med att jobba för mycket. Coachen gav honom rådet att ta det lugnt ett litet tag till och då också fundera på om han kanske ville utvecklas mer. Per som hade varit fritidsledare som ung kände ofta att han saknade det jobbet och framförallt detta med att göra en insats för ungdomar som hade det svårt. Detta berättade han för coachen och tillsammans började de titta på om det fanns några möjligheter att kunna kombinera bygg och snickerijobb med att jobba med ungdomar.

På en fikarast berättade coachen för sina kollegor om Pers positiva utveckling och drömmar. En av kollegorna som nyligen hade träffat en massa andra coacher och handledare som jobbar med långtidssjukskrivna kom då på att han hade hört om ett projekt där man jobbar med struliga unga vuxna som vill jobba med byggbranschen – där mycket av jobbet går ut på att vägleda och motivera de unga. Coachen berättade om detta för Per som blev nyfiken och det ordnades så att Per fick prova på jobbet.

Från dag ett kände han att han hade hittat hem. I några månader på nya jobbet arbetade han 75 procent, därefter heltid och gör så än idag. Efter något år erbjöd Pers chef honom att få läsa en ledarskapsutbildning så att han kunde bli arbetsledare.

Idag har Per balans i livet. Och hade det inte varit för det där samtalet från damen på Försäkringskassan några år tidigare så vet ingen om han ens hade levt idag. Det är åtminstone vad min väninna Lisa tillika Pers fru säger.

För att förstå dessa kommentarer rekommenderar jag att du läser detta först.

Fackförbunden
Detta med att facket knackar på dörren tycker jag är rena maffiametoden. Vi minns väl alla Salladsbaren i Göteborg där facket hotade ägaren och till slut satte man stället i blockad för att ägaren inte ville ansluta sig till kollektivavtal, eftersom de hade bra avtal med personalen.

Sen tycker jag precis som Lisa att facket fyller en viktig funktion, men när man hotar, stressar och utpressar företagen så gör man sig själv en otjänst och gör ju knappast företagen mer välvilligt inställda.

RUT
RUT-avdraget har inte bara underlättat för stressade familjer, även många äldre använder avdraget istället för att hemtjänst. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet försöker sätta bilden av att det bara gynnar rika – vilket är helt fel! Lisa hade när hon anlitade ett städföretag definitivt inte något överskott.

Avdraget har också gjort att många som tidigare jobbade svart nu har fått vitt jobb och man får därmed en tryggare tillvaro och man har tillgång till sjukförsäkringssystem m m.

Mot detta står Socialdemokraterna som istället vill göra det dyrare att anställa unga, göra det mindre lönsamt att arbeta, fördubbla restaurangmomsen och försämra RUT- och ROT-avdragen.

De senaste decennierna har nio av tio nya jobb skapats i små och medelstora företag. Det är framförallt inom service- och tjänstesektorn som sysselsättningen har ökat. Alltså branscher som Alliansregeringen har stimulerat genom RUT, ROT, sänkta arbetsgivaravgifter och halverad restaurangmoms. Vad ger Socialdemokraterna och Löfven för besked till kaféägarna, städföretagen och snickarfirmorna? Det enda vi vet är att han vill höja deras skatter eller försämra deras förutsättningar.

Lärlingsutbildning
Reformen med lärlingsutbildningar är en toppenåtgärd för skoltrötta och omotiverade ungdomar.

För att motivera unga att gå tillbaka till skolan har Alliansen dessutom satsat på folkhögskolorna och infört ett förhöjt studiestöd på 6 500 kronor i månaden för personer utan godkända betyg som väljer att läsa in grund- och gymnasieskolan.

För ca två veckor sedan slutade en chef, nu ska kommundirektörer sluta. Och innan det så har flera chefer slutat. Vad gör den (S)tyrande minoriteten egentligen? Det är inte bara kostsamt för kommuninvånarna med alla dessa chefsbyten, det skapar också oro bland personalen. Dags för de styrande att lägga alla kort på bordet!

Innan du läser detta inlägg rekommenderar jag att du läser DEL 1 och gärna också mina kommentarer.

Som det framgår av första delen på denna framgångssaga så går det ganska bra för min väninna Lisa, detsamma gäller hennes två anställda. Och även om det till det yttre vid den här tiden är ganska bramed Lisa, där hon har ett jobb och ett företag som hon älskar och hon har kommit ikapp med ekonomin, så har resan dit stundom varit jättejobbig.

Lisa berättade för mig att facket knackade på direkt efter att hon hade anställt Carina och det första de tjatade om var att hon var tvungen att ha kollektivavtal. Lisa som sedan barnsben genom sina föräldrar har förstått att facket fyller en viktig funktion och hade inget emot att ansluta sig till kollektiva avtal tyckte dock att det var lite väl magstarkt av dem att komma och tjata om det redan de första dagarna. Lisa förklarade för facket att hon avsåg lösa detta så snart som möjligt och att det var lite mycket för henne just då. Det vägrade facket lyssna på och valde istället att stressa henne ännu mer.

En annan sak som under den här tiden var jobbig för Lisa var att varken hon eller hennes man hann med hemmet. Städen och tvätten var ständigt eftersatt och ekonomin ännu inte den bästa så när Alliansregeringen införde RUT-avdraget så tvekade de inte en sekund – de anlitade direkt en firma som hjälpte dem med hemmet. Och det kändes som en enorm börda lättade från Lisas axlar. Dessutom mådde familjen så mycket bättre av att komma hem till ett rent och fint hem.

Därtill brottades hon ständigt av dåligt samvete gentemot sin man och sina barn och extra ont gjorde det att hon hade så lite tid för sin son som precis som hon har dyslexi och hade svårt att hänga med i skolan. Betygen var dåliga vilket oroar både Lisa och sonen eftersom det var avgörande för hans möjligheter att komma in på gymnasiet. Sonen var förvisso skoltrött och ville hellre jobba, men det var ju inte särskilt lätt att få jobb.

När Lisa berättade för mig om sitt huvudbry gällande sonen så rekommenderade jag henne att se över vad det fanns för möjlighet för hennes son att gå en lärlingsutbildning istället och att kanske inte stressa sonen så mycket med läsandet om han var skoltrött. Jag påminner om att två av mina fostersöner har gått lärlingsutbildningar innan Alliansregeringen införde möjligheten som ett alternativ till gymnasiet. Utbildningarna de gick var ett pilotprojekt som ordnades med hjälp av EU-medel och de som höll i utbildningen var Stockholms Hantverksförening. Båda ”sönerna” har genom denna möjlighet fått riktigt bra yrken och en bra plattformar att stå på – den ena är plattsättare och den andra golvläggare samt specialist på att reparera trasiga parkett och trägolv. Och den ena som då för ett antal år sedan var mycket skoltrött funderar idag på att läsa vidare. Och när det gäller Lisas son så valde han en lärlingsutbildning som målare och Lisas hem och café har fått vara övningsplattform – och jag är så avis för attans vad snyggt det är! Men bäst av allt: Lisas son mår så mycket bättre och han bryr sig inte längre om att han stavar konstigt.

Nu tror ni säkert att framgångssagan är slut här – NEJ inte alls – det finns så mycket mer att förtälja och som bör berättas, så håll utkik efter del 3 😉

Kommunstyrelsens ordförande här i Sundbyberg basunerade nyligen ut att det går bra för kommunen – men han nämnde inte att det till stor del beror på markförsäljning och inte heller något om det här som publicerades i veckans Mitt i Sundbyberg.Bild

För att förstå detta inlägg bör du läsa detta innan.

–          Både min väninna Lisa, jag och många av våra vänner som röstar på något av de Allianspartierna möts alltför ofta av förvåning när vi berättar om vår bakgrund och var vi står politiskt. Det är liksom som att vänsterblocket skulle ha ensamrätt på att stå för de utsattas sida och som att de skulle vara lite bättre och mer omtänksamma. Jag har ofta upptäckt att det är precis tvärtom! Empatin och tron på mig som individ och på att jag kan förändra och förbättra min situation har varit och är större bland mina borgliga vänner.

–          Det är skrämmande att Lisa inte vågar berätta sin historia helt öppet för att hon är övertygad om att hon då skulle tappa kunder. Jag trodde man valde fik och matställe utifrån att man gillar stället, maten och kaffet, inte efter vad ägare har för politisk hemvist. Och faktum är att jag är övertygad om att detta ofog är vanligare på vänsterkanten – det märker jag inte minst när vi är ute och kampanjar. Där vänstermänniskor tycker det är OK att spy galla över oss och en del som av misstag (enligt dem själva) tar emot material från oss så kan de kasta det på marken som om det vore pestsmittat material.

–          Nystartsjobben som är en arbetsmarknadsåtgärd som införts av Alliansregeringen är inte bara en insats som är bra för de som har varit arbetslösa en längre tid, det är även en bra åtgärd för företag/företagare som kanske annars inte skulle haft råd att anställa.
En arbetsgivare som anställer en person över 26 år betalar ingen arbetsgivaravgift och får därtill ett ekonomiskt stöd motsvarande arbetsgivaravgiften, dvs. arbetsgivaren får en dubbel kompensation (31,42 +31,42 procent). Det innebär att lönekostnaden för ett nystartsjobb praktiskt taget halveras. Anställer man en ung person med nystartsjobb blir det ännu billigare. Ungefär samma gäller för Nyfriskjobben.

–          Lasse som ju anställdes med Nyfriskjobb, är en av alla de som har ingått i regeringens jobb och utvecklingsgaranti som innan vi införde denna åtgärd i flera år hade gått långtidssjukskriven och helt sysslolös. Han hade ingen som trodde på honom, inga kollegor och inget att se fram emot. Genom denna åtgärd fick han tillgång till en coach, han fick motiverande samtal och när han fick jobb hos Lisa växte han sakta men säkert som människa och fick tillbaks en mening med livet.  Detta kritiseras av Socialdemokraterna och om de kommer tillbaks till makten så avser de att ta bort denna åtgärd och istället återgå till bidragssamhället. Dumt, mycket dummt tycker jag – jag tycker istället att man ska fokusera på att göra åtgärden ännu bättre.

–          Vi behöver fler företag, inte färre, och med Alliansens politik har vi skapat och fortsätter att skapa incitament och verktyg för att fler ska våga och vilja driva företag. Medans de förslag som vänsterparierna hittills har lämnat har varit direkt skadliga för svenskt näringsliv.